Alver i litteratur

I nordisk mytologi finner vi alven, en slags övernaturlig varelse. Det råder lite delade meningar om vad en alv egentligen var – besatt de samma makt som asarna (de fornnordiska gudarna) eller var den betydligt mindre, likt andra naturväsens?

Alver blandas ibland ihop med älvor och vissa hävdar att det är samma sak. En del menar att alv är den maskulina formen av älva och andra säger att det faktiskt är olika väsen. I USA, Kanada och England sägs alven vara en figur som hjälper jultomten, inte helt olikt tomtenissens uppdrag. Söker man så finner man många olika betydelser av “alv” och troligtvis är det så, att betydelsen skiftat genom tiden. Från nordisk mytologi fram till idag har alven använts i olika sammanhang, i olika trosuppfattningar och i olika sagor och berättelser.

Alver i äldre berättelser

“Poetiska eddan” är en bok med dikter som skrevs nånstans mellan år 800 och 1000 och här nämns “asar och alver” men man tror att det man menar är gudar – det vill säga alver likställs här med gudar. Förklaringen kan vara att man menar att alv är samma sak som “van”, alltså en slags gud.

William Shakespeare

I en isländsk medeltida bok om poesi och nordisk mytologi från cirka år 1220 finns det ljusalver och mörkalver. Boken heter “Snorres Edda”, är skriven av Snorre Sturlasson och beskriver troligtvis det goda och det onda – ljusa/mörka. Ljusalverna bor i himlen och mörkalverna i jorden och även svartalver nämns i boken, vilket man antar är ett annat ord för “dvärgar” från den nordiska mytologin. I “En midsommarnattsdröm” av William Shakespeare (1595) jämställer man alv (elf på engelska) med fe (fairy på engelska).

Alver enligt J.R.R. Tolkien

Man kan inte skriva om alver inom litteraturen utan att ge stor plats åt Tolkien (född 1892 död 1973). I de världsberömda böckerna “Bilbo – en hobbits äventyr” och efterföljaren “Sagan om ringen”-trilogin är alverna ett folkslag. Tolkiens alver är långa, ljusa och vackra, begåvade och goda. De är lika människan till utseendet men betydligt fagrare och mer hederliga. De är mycket gamla och dör väldigt sällan, det kan dock ske av djup sorg eller våld. Deras eviga liv för med sig en sorg då allt annat dör och försvinner, men trots det blir de aldrig bittra – nyfikenhet, godhet och empati följer dem genom livet. I Tolkiens böcker beskrivs olika grupper av alver: Eldar, Teleri, Sindar, Avari, Calaquendi, Mörkeralver, Vanyar, Noldor, Nandor och Laiquendi.

Alver i modern litteratur

Alver förekommer även i modern litteratur, ofta i genren fantasy. I böckerna om Harry Potter av J.K. Rowling finns det så kallade husalfer som är en slags slavar som hjälper trollkarlar i hemmet. De får inte betalt och en av huvudpersonerna i böckerna, Hermione, försöker göra husalfernas liv bättre genom att kämpa för att de ska få inkomst och andra rättigheter. Dessa alver har magi men inte likadan som trollkarlar och häxor.

“Alverfolket” är en serietidning (1978-1984) om alver som kallas Vargryttarna. Det är berättelsen om alver som inte alls kommer överens med människor och tvingas fly. De märker att andra alver existerar vilket leder till sökandet efter deras egen härkomst. Dessa alver är inspirerade av den nordamerikanska indiankulturen.