Lähetä meille sähköpostia info@nikija.se

Provocerande rock

Strax före Manhattan städades upp och fick en ny image, på den tiden då lower east side fortfarande var som ett drogpåverkat kaos och konstscenen tog fram underliga typer och dystra visionärer som Nick Zedd, Kembra Pfahler, White Zombie och Toxic Avenger. Bland dessa var det ett band som stod ut från mängden, Missing Foundation dök upp som kungar av ödemarken och var ute efter ungdomarna. Skapad av Peter Missing var detta andra skapandet av denna grupp, Missing hade tidigare startat upp den i Berlin med tidigare medlemmar av death-disco gruppen superstars KMFDM. Men tack vare hans flytt till New York fick det bli ett nystartande av gruppen och gav den en mer politiskt laddad vinkling. Redan från början var...

Lue lisää ›

Smärtsamma ljudnivåer

Det har blivit ganska uppenbart att det är skränig musik som ackompanjerar extrema beteenden på scen, och man kan förstå att dansband och vanlig pop kanske inte är den stil dessa artister väljer. Alla artister vill på ett eller annat sätt uttrycka sig med sin musik, men långt ifrån alla vill ta klivet över till så extremt som de som nämns här. Det skiljer förmodligen en hel del meningar när det kommer till vad folk egentligen kan kalla musik och inte, det som banden här spelar kallas nog mer för oväsen i folkmun än musik. (mer…)

Lue lisää ›

Smärta och kontroll

Japanerna vet helt klart hur man har ett annorlunda beteende på scen som påminner mer om en skräckfilm än någonting annat, men amerikanerna är inte sämre dem. Man kan tycka att GG Allin var extrem på scen då han slog sig blodig och slogs med publiken, men jämfört med tillexempel Edwin Borsheim som var frontfigur i Kettle Cadaver så var hans försök att stå ut i mängden nästintill mesiga. Att kliva in på en konsert med Kettle Cadaver var mer som att kliva in under en inspelning av en vrickad skräckfilm. En blodig man med läpparna uppnålade med säkerhetsnålar är kanske inte vad man förväntar sig om man går på konsert, men det var vad Edwin bjöd på. Hur han...

Lue lisää ›

Mörkt och farligt

För nästa extrema band så stannar vi i Japan, landet som är känt för att ha ett av de mest artiga språk i världen är inte ett land man tror ska vara samma som levererat bandet Hanatarash. Med ett namn som på japanska betyder snornäsa och skapat av Yamantaka Eye, en legendarisk artist i Japan, var Hanatarash ett av de farligaste band som någonsin existerat. Det är inte många som skulle klara av att nämna ett enda av bandets album, inte ens om man har ett intresse för punkrockens historia, men chansen är ändå stor att man hört delar av deras legendariska historia. (mer…)

Lue lisää ›

Skräckfilm möter flickskola

Svordomar, slagsmål och tillhyggen på scenen är alla saker som räknas till det extrema när det gäller scenkonst. Artister finner sina egna vägar för att stå ut från mängden och bli omtalade, på detta sätt behöver man dessutom inte vara bland de bästa musikaliskt för att nå berömmelse. Se bara på GG Allin som jag skrev om tidigare, med sin ”I don´t give a fuck” attityd gjorde han precis vad han ville på scen utan att bry sig om vad folk tyckte om det eller hans halvdana sång. Musiken ska matcha ens stil och ge det intryck man behöver, detta fria tänkande är förmodligen det som dar till sig fans till dessa artister och band. Någon som vågar vara precis...

Lue lisää ›

Historiens mest extrema – del 2

Med en så pass udda man som GG Allin kan man inte anat än undra vart han kom ifrån, vad i ens uppväxt kan ha fått en till sådana extremiteter som han sysslade med? Tro det eller ej, denne man föddes i New Hampshire 1956 och fick namnet Jesus Christ Allin. Hans pappa var tydligen en extrem kristen som svor på att Jesus kom till honom i en vision och berättade att hans son skulle bli messias. Medan han fortfarande var liten försvann hans pappa fort ur hans liv och hans mamma bytte hans namn till Kevin Michael, smeknamnet GG var dock redan satt tack vare hans brors feluttal av Jesus. (mer…)

Lue lisää ›

Historiens mest extrema artist  – del 1

Naket, våld och vulgariteter är ingenting nytt inom musiken, artister har länge försökt provocera omvärlden genom att klä av sig lite för mycket. Man gör musikvideos som nästan föreslår att man har sex och danserna blir mer och mer vågade. Med den mängd artister som finns i världen blir det svårt att stå ut i mängden och man kan förstå varför de väljer extrema vägar för att synas. De som börjar oskyldigt vänder sig ofta snabbt om till lättklädda kläder och mer vågade danser, sex säljer och det är man inte sen med att utnyttja. (mer…)

Lue lisää ›

En galen legend – del 3

Det sista man kan tro är att en man som Ozzy Osbourne ska vara medlem i kyrkan, men det är precis vad han är. Som en medlem av den engelska kyrkan fick paret Osbourne besök av en pastor och Ozzys fru Thelma serverade honom en stor bit tårta, vad hon inte visste var att hennes man hade spetsat den med en kraftig afghansk hash. Det tog inte lång tid innan pastor svimmade och paret Osbourne var tvungna att bära honom ut till bilen för att sedan köra hem honom. Under tre dagar var pastorn utslagen, som tur var hade ha inget minne av vad som hänt när han väl vaknade upp igen. (mer…)

Lue lisää ›

En galen legend – del 2

Med en man som gjort så många knäppa saker är det svårt att få plats med allt i en enda vända, det är nästa så att man behöver en liten stund för att smälta det man precis läst och skratta av sig åt tokigheterna innan man kan fortsätta och ta in de andra knäppa saker han gjort. För mig som skriver är det så att jag ibland finner mig själv stilla i skrivandet eftersom skrattet inte kan hållas borta, bara tanken på hur de satanister som satt utanför hans hotellrum såg ut när han från ingenstans började skråla på Happy Birthday får mig att fnissa för mig själv bland folk. (mer…)

Lue lisää ›

En galen legend – del 1

Kontroversiella artister är kanske av det mer sällsynta slaget, de flesta försöker hålla sig inom ramarna och en del halkar ner i det allt för vanliga drog- och alkoholmissbruket som kändisskapet ofta innebär. Pressen att vara en förebild för andra och alltid vara i rampljuset blir för mycket, tillslut behöver man en utväg som får en att koppla bort dessa saker och i en sådan värld är tillgången till droger lite närmre tillhands. Man fastnar lätt i den enkelhet det innebär att slippa oroa sig för en stund. Sen finns de artister som inte är så brydda av media och omvärlden, de går sin väg oavsett vad. (mer…)

Lue lisää ›