Smärtsamma ljudnivåer

Det har blivit ganska uppenbart att det är skränig musik som ackompanjerar extrema beteenden på scen, och man kan förstå att dansband och vanlig pop kanske inte är den stil dessa artister väljer. Alla artister vill på ett eller annat sätt uttrycka sig med sin musik, men långt ifrån alla vill ta klivet över till så extremt som de som nämns här. Det skiljer förmodligen en hel del meningar när det kommer till vad folk egentligen kan kalla musik och inte, det som banden här spelar kallas nog mer för oväsen i folkmun än musik.

Nästa band är kanske bland de mer extrema när det kommer till just ljudet, inte så konstigt med tanke på deras topplacering när det kommer till mest högljudda experimentella rockband.

Hög omsättning av medlemmar

Michael Gira startade 1982 bandet Swans och tog själv platsen som sångare, detta blev ett av de få band som kom från new york undergroundscen och lyckades hålla sig aktiva ända in i nästa årtionde. Bandet har blivit kända för sitt unika och ständigt ombytliga sound som har bidragit till utvecklingen av genrer som noise rock, post-punk, industrial och post-rock. Till en början var deras musik känd för dess syniska brutalitet och misantropiska texter. Efter Jarboe tog plats som sångare, låtskrivare och keyboardist 1986 så fick musiken en mer melodisk och invecklad sådan. Jarboe förblev den enda stadiga medlemmen i bandet förutom Gira själv och Norman Westberg som var en halvt stadig medlem fram tills de splittrades 1997.

Låsta dörrar

Detta låter kanske någorlunda normalt, ett experimenterande band som finner sin egen värld inom musiken. Men för att få bli omnämnd här krävs det något utöver det vanliga, och det kommer när man ser till detta bands liveframträdanden. Ett av deras kännetecken var att spela sin musik i en smärtsamt hög ljudnivå, något som ofta ledde till att konserterna blev avbrutna av polisen. Det var inte sällsynt att publiken försökte fly från arenan på grund av den höga volymen, men bandet valde då att låsa dörrarna för att hålla publiken kvar.

Underliga förud

Gira hade dessutom för vana att vara ganska konfronterande mot publiken, vilade ett fan fingrarna på scenen trampade han gärna på dem. Hade man otur fanns risken att han drog en i håret och såg han någon som headbangade i publiken var han inte sen med att fysiskt attackera dem, detta då han inte tålde headbangningar. Detta gav så klart bandet ett rykte a att vara våldsamma och en bidragande faktor till att han faktiskt drog sig tillbaka från bandet 1997. Efter de återförenades såg Gira tilll att behålla den intensitet som bandet hade på scen, enligt honom själv är det själslyftande och kroppsförstörande på samma gång. Man blir inte riktigt förvånad över att han vi ett flertal tillfällen stängde av luftkonditioneringen innan en spelning och jämförde sedan konserterna med en svettlodge som indianerna hade. En del påstår att den ljudnivå som Swans hade fick publiken att kräkas, men det är ingenting Gira känner till. Men en titel som ett av de mest högljudda band någonsin är ingen dålig titel att sitta på och gör att de absolut klassar in som extrema.